Historia

SMÄLTAN 8

Viking Birkastan ligger i kvarteret Smältan, och består av tre uppgångar:
Tomtebogatan 18
Vikingagatan 13
Vikingagatan 15

Detta är historien om föreningen och kvarteret.
BAKGRUND
Den som önskar fördjupa sig i en stadsdels eller en fastighets historia i Stockholm har mycket att hämta, bland annat i den omfattande flora av Stockholmiania som finns i bokhandeln, vid Stockholms Stadsbibliotek och vid vid Kungliga Biblioteket där all tänkbar litteratur finns, vid Stockholms Borgargille, vid Stadsarkivet samt vid Stadsmuseet.

INLEDNING
När man börjar läsa om den stadsdel där Smältan 8 är belägen stöter man genast på ett antal lokala benämningar, till exempel Norrmalm, som är ett sedan 1200-talet känt namn på denna stadsdel. Namnet kommer från det fornsvenska ordet ”malmber”, besläktat med verbet mala, som hade innebörden ”sandig mark, sandig skogstrakt, sandig höjd”. Namnet Norrmalm användes av kung Magnus Ladulås i brev från 1280-talet.
Vasastaden, som började användas redan på 1890-talet, men som stadfästes officiellt av dåvarande Överståthållarämbetet så sent som 1926. På den karta över de norra delarna av Stockholm som finns utgiven av Norrmalms stadsdelsnämnd anges att gränsen mellan Norrmalm och Vasastaden går i Tegnérgatan.
Birkastaden, som uppkallats efter Birkagatan, som i sin tur fått sitt namn efter Birka på Björkö i Mälaren. Stadsmuseet definierar Birkastaden med utgångspunkt i namnen på de kvarter som räknas dit: Degeln, Eldaren, Formen, Gjutaren, Kadetten, Koppen, Modellen, Skålen, Smältan, Ugnen och Volontären. Det förefaller enklare att utgå från de gator som omger Birkastaden: S:t Eriksplan, Rörstrandsgatan, Norra Stationsgatan, Norrbackagatan, Karlbergsvägen och S:t Eriksgatan. Birkastaden är således en benämning på den aktuella delen av Vasastaden som funnit allmän användning. Något myndighetsbeslut eller annan officiell handling, som stadfäster begreppet Birkastaden synes däremot inte finnas.

VASASTADEN I ÄLDRE TID
Man har funnit vissa lämningar från äldre tider inom och i närheten av Vasastaden. Hit hör en bronsyxa, som man hittat i samband med gatuarbeten på Karlbergsvägen och ett gravfält från vikingatiden vid Karolinska sjukhuset. Bebyggelse bör, enligt forskarna, ha funnits vid denna tid, men man har inte funnit några spår av sådan. Området mellan Brunnsviken och Karlbergssjön över Norra stationsområdet var vattenfyllt och farbart framemot år 1000 e.Kr.
Namnet Rörstrand omtalas första gången i ett donationsbrev år 1288, då Magnus Ladulås överlämnade en del av området Rörestrand till Klara nunnekloster. Långt senare lät Gustav Vasa riva klostret och dess egendomar lades under Stockholms slott. På 1600-talet köptes Rörstrand av en man vid namn Mårten Wewitzer, senare adlad Rosenstierna, som lät bygga Rörstrands slott på 1630-talet. Byggnaden finns ännu kvar sammanbyggd med Filadelfiakyrkan.
På 1670-talet inkorporerade staden det mesta av det område, som idag utgör S:t Matteus församling och med Rörstrands slott med ägor något senare, år 1699, ägor som var reserverade för att anlägga någon lämplig industri. År 1726 anlades där den porslinsfabrik som fanns kvar på platsen fram till år 1926.
Det finns åtminstone ett par kartor som ger en uppfattning om hur det sett ut vid denna utkant av staden, nämligen P.Tillaeus karta år 1733 och R. A. Lundgrens karta år 1885. På Tillaeus karta kan man se Rörstrands slott och fabriksbyggnader samt ett område Rörstrands utmark som tycks ungefär motsvara bland annat dagens Birkastaden. På Lundgrens karta som illustrerar förhållandena 150 år senare kan man konstatera att området med undantag av att porslinsfabriken byggts ut tycks ha undergått ganska små förändringar. Runt fabriksområdet kan man se ett antal bostadshus, som huvudsakligen beboddes av anställda vid porslinsfabriken.

BIRKASTADEN
Beträffande definition av begreppet Birkastaden hänvisas till inledningen ovan. Justitierådet Albert Lindhagen utarbetade år 1866 ett stadsplaneförslag för hela Stockholm, som sedan utgjorde grund för delförslag på olika stadsdelar. Stadsplan för Norrmalm fastställdes år 1879, på vilken bland annat gatorna i Birkastaden lades in. Det gällde då Rörstrandsgatan, Torsgatan, Karlbergsvägen och Norrbackagatan. Senare fastställdes en regleringsplan år 1886, där Tomtebogatan, Vikingagatan och Birkagatan lades in. Karlbergsvägen hade dock funnits i sitt läge sedan 1600-talet.
Rörstrands industri ägde sedan länge största delen av marken i Birkastaden. Runt sekelskiftet styckades tomterna upp och började bebyggas av Rörstrand eller av privata byggherrar som köpt tomtmark av Rörstrand. Bebyggandet av de åtta kvarteren runt Tomtebogatan började byggas först perioden 1896-98, då Rörstrandsfabriken lät uppföra ett hus vid Birkagatan i kvarteret Gjutaren. Åren 1902-1903 började ett mer allmänt byggande i dessa kvarter, vilket kulminerade under åren 1905-06, dvs. under den tid då Smältan 8 uppfördes. Härefter avtog intensiteten i byggandet på grund av viss överproduktion. Tyvärr blev Birkastaden vid denna tid ett område för spekulationsbyggare. En del hus hann byta ägare flera gånger innan de blev färdigställda.
Beträffande namnen på gatorna i Birkastaden kan något nämnas om de gator som utgör den närmaste omgivningen till Smältan 8. Tomtebogatan anses ha fått sitt namn av en gård med detta namn under Karlberg. Man man anses ha kastat om och delvis ändrat stavelserna i namnet på en av tre byar, av vilka säteriet Karlberg bildades på 1600-talet. Denna by hette Bolstomta, av vilket sedermera namnet Tomteboda skall ha uppkommit.
Vikingagatan och Birkagatan har fått sina namn från områdets fosterländska och historiska namn. Beträffande kopplingen mellan namnen Birkagatan och Birkastaden, se ovan under Inledning.
Norrbackagatan är uppkallad efter ett värdshus beläget på kronohemmamet Norrbackas ägor. Värdshuset, som brann ner år 1882, var beläget på nuvarande Karolinska sjukhusets område.
Rörstrandsgatan har fått sitt namn efter Rörstrand, som under medeltiden var en by i närheten av nuvarande Sankt Eriksplan. Området torde mest ha blivit känt med anledning av Rörstrands porslinsfabriks lokalisering dit under den långa perioden 1726-1926.
Karlbergsvägen har givetvis fått sitt namn efter Karlberg.
Det har genom åren varit en vanlig företeelse i Stockholm att nybyggda områden utsätts för kritik, ibland redan innan de boende hunnit flytta in. Birkastaden utgjorde på sin tid inget undantag. I en tidning i mars 1910 omtalades stadsdelen som en ”i smuts sjunkande stad, där de boende skola ömkligen omkomma, platt förgås och kvävas i lervällingen”.

BYGGNADER OCH BOENDE
Birkastaden fastigheter har i regel endast undergått obetydliga förändringar sedan de uppfördes. I många, kanske de flesta, har centralvärme installerats och i många fall hissar, badrum eller duschrum. Husfasaderna har putsats om och därmed blivit slätare och enklare.
Den enhetliga karaktären beror på att husen uppförts under en kort tidsperiod med anlitande av ett jämförelsevis begränsat antal arkitekter/arkitektfirmor. Arkitektfirman Dorph & Höög, sedermera Höög & Morssing, har medverkat till att bygga ett flertal av områdets fastigheter, bland annat Smältan 8. Enligt sakkunskapen inom arkitekturens område är de av den nämnda firman ritade fastigheterna av god arkitektonisk klass. Byggnadsritningarna anses välgjorda, men har inte alltid följts, troligen av ekonomiska skäl, vilket medförde att fastigheterna fått en enklare, men ändå arkitektonisk tilltalande utformning.
I olika sammanhang omtalas Birkastaden som en typisk arbetarstadsdel. Då stadsdelen var ny bodde här utan tvekan många anställda vid till exempel de stora industrierna Atlas och Rörstrand, men även vid Separator och Bolinder på Kungsholmen, SJ med arbetsplatser i Tomteboda och vid Stockholm C, SS med arbetsplats vid Birger Jarlsgatan/Tegnérgatan och Renhållningsverket vid Norrbackagatan
Som kommer att framgå nedan har Stockholms Stads adresskalender studerats som underlag för denna berättelse. Härvid har framkommit att Smältan 8 redan från början hade följande yrken representerade bland de boende:
murare, grosshandlare, bagarmästare, kontorist, föreståndare, handelsbiträde, urmakare, ingenjör, skådespelare, postexpeditör, cementfabrikör, fröken, caféidkare, handlande, och fil. lic.
Det förefaller inte som om någon direkt fattig befolkning skulle ha bott i Birkastaden. Även om efterfrågan på bostäder i Stockholm vid seklets början var stor nog var hyrorna i Birkastaden för höga för de sämst lottade i samhället. Man må betänka på att inom till exempel Smältan 8 består flertalet lägenheter av 2-3 rum och kök. Antalet mindre, och därmed troligen billigare lägenheter, är litet.

SMÄLTAN 8
Stockholms Stadsmuseum har utfört byggnadsinventeringar som omfattar de flesta stadsdelar i Stockholm. En av dessa inventeringar avser området Birkastaden, Röda bergen och Rörstrand. Alla fastigheter inom området har gåtts igenom och dokumenterats. Innehållet i dokumentationen rörande Smältan 8 framgår av utdraget nedan.
Adress: Vikingagatan 13 och 15 samt Tomtebogatan 18
Bostadsfastighet: Fastigheten uppfördes åren 1905-1906. Arkitekter var Dorph & Höög. Byggherrar var B. Netzel och P. Nilsson. Byggmästare var B. P. Dahlbeck och P. Nilsson. År 1928 installerades centralvärme och badrum. År 1949 installerades hissar.
Gatuhus (hörnhus) med flygel har fem våningar + souterrängvåning respektive fyra våningar.
Gatufasaden har brun sprutputs, bottenvåning har sandsten. Jugendbarockdekor finns på burspråkens konsoler och över portal mot Vikingagatan.
Gårdsfasad har gul slätputs. Byggnaden har rött plåttak.
Entréer nr 18 och 13 har marmorgolv, kalkstensplattor, målade kartuscher på entrévägg och dekorationsmålade tal (slingor).
Trapphus och vilplan har kalkstensplattor, marmorgolv, nya dörrar och målade glasfönster i trapphusen (jugendslingor).
Entré nr 15 har rutlagt golv av konststen och gulmarmorerade väggar. Trapphus och vilplan som ovan, men med golv av konststen.
Lägenheterna är moderniserade. Lägenheternas storlek varierade år 1905 mellan enkelrum till 3 rum och kök.
Gården är asfalterad.
Enligt tillgängliga uppgifter har fastigheten inköpts av Bostadsföreningen Viking u.p.a. år 1917. Uppgiften överensstämmer helt med att föreningen, enligt föreliggande protokoll, firade 30-årsminnet av denna händelse på Restaurant Stallmästargården söndagen den 2 mars 1947.
För att kartlägga ägarförhållandena innan föreningen köpte fastigheten kan Stockholms Rådhusrätts arkiverade lagfartshandlingar studeras. En måhända något mindre säker, men betydligt enklare väg har dock valts, nämligen att studera Stockholms Stads adresskalendrar för åren 1905 och framåt. I dessa finns uppgifter om ägare, i fastigheten boende personer m.m.
I sammandrag har följande uppgifter tagits fram: 1905-1906: Ägare av fastigheten Smältan 1 13: Rörstrand aktiebolag 1907-1908: Ägare av fastigheten Smältan 8: Murare P. Nilsson, som även anges som boende i fastigheten. Det är tänkbart att P. Nilsson kan vara samma person som i byggnadsinventeringen återfinns som byggherre/byggmästare. Fastigheten anges med adress Tomtebogatan 18/Vikingagatan 9. Husnumreringen på Vikingagatan har senare ändrats till 13/15. 1909-1911: Ägare husägare E.V.Ekman, ej boende i fastigheten 1912-1916: Ägare husägare E.V.Ekman och husägare V. Hedlund, ej boende i fastigheten 1917-1918: Ägare husägare E.V.Ekman, ej boende i fastigheten 1919 – : Ägare Bostadsföreningen Viking u.p.a. Det är oklart varför Viking anges som ägare först år 1919, eftersom köpet skett år 1917.
Omnumreringen av husen på Vikingagatan tycks ha skett omkring år 1926. Från och med detta år anges gatuadressen Tomtebogatan 18/Vikingagatan 13 och 15. Under åren dessförinnan har boende på Vikingagatan 9 (dvs. 13 och 15) upptagits under Tomtebogatan 18.

I litteraturen

Dagens Nyheter publicerade för några år sedan en artikel om författaren Åke Holmberg´s Stockholm, där det framkom att adressen Tomtebogatan 18 fungerat som inspirationskälla.
Tomtebogatan 18 hyste under 50-talet en skräddare i affärslokalen på höger sida om porten. Nr 18 blev nr 58 (Tomtebogatan avslutas med port nr 50) och skrädderiet blev H Erikssons juvelerarbutik. H Eriksson med familj var bosatt i fastigheten, med lite fantasi kan man sluta sig till att lägenhet nr 7, 3 trappor upp var deras hem.
Åke Holmberg skrev populära och spännande deckare som nådde en bred publik. Den specifika detektivromanen utspelar sig en julaftonsnatt när H Erikssons juvelerarbutik får påhälsning av den fruktade nysilverligan, efter att först maskerade till jultomtar stulit Erikssons nyckelknippa iscensätts en närmast riffifi-liknande kupp mot juvelerarbutiken. Holmbergs detektiv och hans orientaliske medhjälpare, även dem utklädda till jultomtar, kommer dock snart ligan på spåren, och under stort tumult grips tjuvarna och dess ökände ledare som med en vesslas snabbhet jäkat polisväsendet länge nog. Denne återfinns i slutet av boken gömd och av misstag inlåst i juvelerarens kassaskåp.

Här följer ett utdrag ur bokens förord:
EN DECEMBERSÖNDAG HOS JUVELERARE ERIKSSON
Tomtebogatan i Stockholm är en enastående trevlig gata. Det hörs ju redan på namnet- vem som nu kan ha hittat på det. Det låter nästan otroligt, att det kan finnas en gata med ett så trevligt namn. På den gatan inträffade emellertid för några år sedan en del dunkla och hemska tilldragelser, som reddes upp av privatdetektiv Ture Sventon på hans vanliga skickliga och raska sätt. Juvelerare Eriksson hade helst velat tysta ner hela saken, men detta gick inte. Man läste om den i varenda tidning.
Tomtebogatan ligger i en utmärkt stadsdel, som heter Vasastaden. Affärslivet i den stadsdelen består till stor del av mjölkmagasin, sybehörsaffärer och ölkafèer. Så är det också på Tomtebogatan, men där finns också en juveleraraffär.
Vill ni veta den spännande fortsättningen finns Åke Holmberg`s bok Ture Sventon i Stockholm att låna på stadsbiblioteket.